Ebba

Jag vet att ingen vill ha min bekräftelse, så ja skriver till mig själv så jag kan se detta inlägget och bli glad.

Jag trodde inte på kärlek förens jag träffade Jens, jag var 13 år och tänkte vafan är det här för kille?:O tyckte han va sjukt omogen.Tyckte mens va äckligt och att tjejer utan smink va fula typ. Absolut ingen kille för mig, antagligen va jag väl lite mer mognare än honom idag tycker jag att vi ligger jämnlika när det gäller mognad. Men iaf kände mig helt död när det gällde känslorna för honom , funderade ett tag om jag ens kan få känslor för någon typ att ja skulle va singel för evigt.

Träffade honom själv och jag föll direkt, han va blyg lite så mesig av sig satt 2 meter ifrån mig i sängen. När ja kom till honom sa jag hej satte mig i hans lilla säng och han satt o kollade datorn sjukt osociala. Men det var något där den där blygheten och mesigheten att inte våga ta första steget, jag tyckte det va lite smågulligt. När han sa gumman till mig eller ringde mig på skype och snackade hela nätterna det va charmigt han va nog den killen som passade mig. På något sätt kände jag igen mig själv i Jens vi har inte samma intresse men vi är blyga , envisa ibland mesiga, lättirriterande, dåligt tålamod. Osv ja det finns många saker , ibland kan det va svårt att ha ett förhållande med någon som är så lik en själv men samtidigt är det ju tusen gånger roligare :). Jag känner jens utifrån och in, jag kan läsa av honoms tankar vad han ska säga ibland säger vi samma saker. Jag kunde aldrig tro att jag skulle va så trygg med en människa som honom.

Jag har byggt upp mitt självförtroende med honom, jag kan klä av mig naken , kan sova utan smink, våga visa min kropp i duschen , våga släppa loss när det gäller sex. Saker som jag aldrig vågade göra för ett år sen.Jag gick alltid och la mig sminkad med t-shirt ,bh och hotpants typ.

Ville inte visa mina fula bristningar, men att få höra att man faktiskt är fin oavsätt om man är osminkad , har bristningar gjorde mig så fruktansvärt stark.

Ett förhållande består av två människor som man hela tiden försöker bygga upp till något bra, jag tror att ett förhållande bli bara bättre och bättre ju mer man kämpar och vill.

Men nu till det sista jag har verkligen fallit jag är kär, jag kommer inte va singel förevigt som ja trodde för två år sen. Han är mitt allt, som jag älskar otroligt mycket. Att åka ifrån honom är som det värsta jag vet gråtklumpen i halsen mina alldeles egna gos.

jag älskar dig<3