Ebba

Jag somnade igår efter inlägget ... innan så har jag haft det jätte svårt för att kunna somna eller ja dom senaste månaderna då jag har legat o tänkt för mycket. Kan ligga o tänka på allt möjligt , det är inte bra att tänka för mycket på saker för man får bara för sig en massa dåliga saker oh sen blir man bara besviken. Ibland har jag tvingat hjärnan till att bara sluta tänka men snabbt så är det där igen. Men sen ett par veckor tillbaka så har jag inte tänkt alls faktiskt och det är så skönt :). Får bara en massa huvudvärk då.. 

 

Idag har jag jobbat och jobbet känns också roligare nu , allt känns roligare. Men tråkigt att allt sånt sker nu en vecka innan jag slutar :( Men ska ändå bli skönt med lite sommarlov. Om vädret kan bättra sig då så man kan sola lite. 

 

Vägde mig igår förresten 54 kilo :( kill meeee.... vägde 57-58 innan magen började spöka. Försöker äta så regelbundet jag bara kan. Och det är inte för att jag på något sätt mår dåligt utan för att jag blir mätt för snabbt och får ont. Jag älskar mat och har alltid tyckt om det så nej jag har inte anorexia och skulle inte tillåta min kropp att vägra mat heller. Jag är förjävla envis för att tillåta mig själv gå med på någonting som inte min kropp skulle acceptera. Kommer ihåg när X kallade mig för kärringfitta , dra åt helvete, du är dum i huvudet osv. Då blev jag alltid förbannad och i början så sa jag inte emot men efter ett tag så tyckte jag att han borde få smaka på sin egna medicin o sa samma sak tillbaka. Det kändes sådär lagom skönt o kaxigt att jag vågade, så nej skit tar man inte emot. 

 

Nu ska jag käka något puss<3

 

 

Idag är jag kluven , idag tänker jag och idag är jag depp. Har bara legat i sängen hela dagen och glott in i väggen ... jag såg han igår och jag KÄNDE INGENTING , INTE ETT SKIT. Jag fick inte ens en klump i magen och hjärtat gjorde inte ens lite ont. Vad har hänt med mig? Så har det aldrig varit förr. Innan så har jag bara legat i fosterställning o gråtit , inte velat äta en mat bit eller veta av någon alls. Har jag blivit stark eller håller jag bara på att bli JAG igen?. Men dessa dagar när jag är själv så vill jag ha någon , en pojkvän ... någon att vara kär i , pussa på och någon som bara ligger och krama om mig och säger att han älskar mig. Att jag är det finaste han har , att jag betyder något för honom. Men det kommer nog dröja tills dess. Att gå från ett långt förhållande och sedan bli singel och inte ha det där lilla extra är otroligt tungt. Jag har alltid tyckt om kärlek hela mitt rum är pyntat med kärlek.. min tapet är kärlek mina tavlor är kärlek , amor , lycka osv ... tillochmed mitt täcke. Men jag vet inte hur det är att vara så där extremt lycklig i ett förhållande. 

 

Jag blir så arg när folk säger att " du kommer ta tillbaka honom ebba" , "Inom en månad så är det ni igen " ... MEN NEJ. Jag vill inte , jag orkar inte , jag har inga känslor , jag saknar inte honom jag saknar förhållande inte han. Fast jag egentligen inte vill ha ngn kille nu så är ju fan det de mest underbaraste som finns. Men fan vad tråkig jag har varit , fan vad jag väljt bort saker bara för att lägga all min energi på honom. Fan vad jag hata mig själv för det. 

 

För lite mer än en månad sen så började jag inte känna igen mig själv, han började bli mer och mer irriterad på mig och jag blev mer och mer rädd för att öppna munnen för då skulle ja kanske bli lämnad. Jag kommer ihåg att jag skickade ett sms att jag mådde dåligt , jag bara grät , sov , åt ,sov och luft visste jag inte ens vad det var förutom när ja rökte. Jag ville bara åka o krama om mina vänner men jag orkade inte. Han blev lite arg över att ja mådde dåligt men där märkte jag att det är nog OSS jag mår dåligt över. Och häromdan så sa jag till honom att jag är lycklig nu , jag mår bra och jag är så jävla stolt över mig själv för att jag för första gången på 3 år tog beslutet. Han sa att han tyckte det var bra gjort av mig , att han va glad över att jag vågade... men egentligen så blev han nog lite arg. För han skulle ju alltid haft mig runt sitt lillfinger och alltid vinna. 

 

Nu har jag nog skrivit klart för idag , rörigt.. men jag är glad jag gråter inte ens när jag skriver jag har inte gråtit på länge. Är det okej att vara ego o stålt över sig själv? Isåfall är jag det.

Hej vet att jag skulle skriva här varje dag men det har inte blivit så det har hänt en massa... jag åkte in till akuten för jag mådde piss. Försökte nå mitt ex den kvällen  alltså killen ja va tsm med för ett par dagar sen men han svarade inte. Fick konstaterat att jag hade magkatarr men jag tror inte på det längre jag mådde helt enkelt bara inte bra. Så jag gjorde det bästa jag kunde jag funderade på vad som gör att jag mår bra och vad som gör att jag mår dåligt. Så jag valde faktiskt bort honom, jag orkade inte mer .. jag vet inte hur det är att vara lycklig i ett förhållande liksom. Varför leva i ett förhållande där man ska ge så jäkla mycket hela tiden men aldrig få något tillbaks? Han va inte så ledsen över det iaf det blev väl mer eller mindre ett gemensamt beslut i slutändan och han gjorde ngt samma kväll innan vi ens hunnit prata som fick mig att koka. Jag vill inte veta av honom mer , jag vill aldrig mer se han och jag vill bara gå vidare och en vacker dag hitta någon som man kan vara lycklig med utan ångest , tårar o skit varje dag och kväll. Jag har iaf haft det jättebra dom senaste dagarna och mår susen i musen. Har umgåts med folk o bästa tilda!!! Älskar dig bettan.

 

Jag kommer skriva här ibland när jag känner för det , detta kommer bli en mer deppblogg där ja skriver ut mina känslor. Därför jag har den lösenordsskyddad. 

 Efter att vara inne i vecka 4 med magsmärtor , gaser , uppblåst mage , förstoppning (till och från ) , ångest , ledsen , sömnsvårigheter så har jag äntligen börjat inse vad som håller på att hända med min kropp. Vart är Ebba ? Tjejen som älskade att måla naglarna , plattade håret varje dag , älskade att shoppa , äta ute och hitta på saker. Tjejen som blir rastlös , kör med sina dåliga skämt eller som aldrig har kunnat somna på dagarna?

 

Hon börjar sakta med säkert att tinas bort .... en deprission skulle jag kalla det för. Plötsligt hände det bara , innan skolan slutade så började ja märka vartfan är jag. Dom ända tillfällena jag försökt skärpa mig o visa att ja är den jag är alltid varit är när ja varit med vänner eller min pojkvän. Jag vill inte att dom ska se eller märka vad som pågår. 

 

Men hur ser mitt liv ut nu då med denna dumma deprission ? Jo jag jobbar från 7-13 varje dag må-fre peta i mig några skedar med yoghurt o sen cykla ja bort. På jobbet går ja runt i min egna bubbla o tänker , sen cykla ja hem trött som vanligt och sover i ett par timmar ... äter middag o sitter vid datorn. Gråter en skvätt på kvällen för ja benar o bör till gud som ja märkt inte ens finns i detta fallet ska göra så ja kan må bra. Må bra fysiskt o psykiskt. Sen börjar den jobbiga natten , går o lägger mig runt halv 1 o somnar runt 1 varje natt sen vaknar jag till och från o kolla nervöst på klockan så ja inte missar att ja ska jobba. 

På nätterna så kan ja må illa o tänker på alla möjliga saker ... jag har ingen ork till någonting det finns så jävla mycket ja hade velat göra. Som tex åka till roots med mina vänner , festa , resa, umgås med kompisar osv men jag är helt off helt jävla off o folk tycker nog att ja är psykiskt störd. Men vemfan kan hjälpa att man en dag vaknar upp o inte mår bra för fem öre? 

 

Men idag då börjar min vändning idag tar jag tag i min krage och går mått bättre tider. Det är lite som när man ska börja på gym o man är as peppad till att få en snygg kropp ,man vill så gärna men man hittar inte motivationen lika dant är det med detta jag vill så gärna och jag ger mig fan på att det ska gå !

 

Steg 1 Har slutat med minipillerna ( som kan vara en stor anledning till hela skiten)

steg 2 tog en promenad idag bara för att motionera och se världen lite.

steg 3 ska äta regelbundet med mat. 

steg 4 vara lugn o sansad o inte stressa upp mig

 

Jag tänker skriva här varje dag i ett par veckor för att berätta om mina förändringar jag ger detta 14 dagar så go ebba !!!

Jag kommer lösa upp denna bloggen sen o då ska ni få läsa om mina veckor men först så vill ja skriva av mig utan att andra ser. puss