Ebba

Idag var jag hos en kurator... vi pratade lite om hur jag kunde ändra mitt beetende och tänkande när det gäller magen. Det kändes bra att prata med någogn, det är dock jobbigt att man måste ta upp sitt ex i sånna sammanhang. För det var då allt började innan det tog slut mellan oss, vilket kan ha en bidragande orsak. Jag var ständigt orolig och mådde inte bra alls i den relationen... Frågor jag brukar få är: Finns det någon händelse i ditt liv som kan ha en bidragande orsak till magen? Jag har haft ett bra liv, men de 3 åren var väldigt stressigt,oroligt, jobbigt osv. Så JA och hur länge ska man vara skadad av detta? Självklart så behöver inte min IBS ha med denna händelse att göra. Men det var under den perioden de började och det var under den perioden jag föll in i en slags deprission. Jag börjar bli bättre o bättre rent psykiskt förmodligen för att jag har en sån underbar pojkvän som stöttar mig och vet vad jag behöver när jag mår skit.För det är skit ibland och det är okej att må skit, för hur skulle världen se ut annars? Om alla skulle vara glada hela tiden, och jag är inte ensam. Mottgångar är till för att lösas och jag tar mig igenom allt. 

 

Nu ligger jag i sängen, sommarlovet närmas och min kärlek tar studenten imorgon. Själv får jag vänta i ett år, ska spendera min sommar hos mina goa gamlingar som jag fått äran att jobba hos ibland sen November. Jag trivs inom mitt yrke, ett fint yrke med en kass lön. Vad är finare än att ta hand om människor som behöver oss i sin vardag? På boende, sjukhus, assistent m.m. 

 

En positiv sak är att min mentor tycker att jag har blivit mycket bättre i skolan sen i 1:an, i 1:an orkade jag ingenting visst jag hade hyfsat bra betyg men jag har ändå fått högre nu. Kanske för att jag inte mådde så bra i 1:an? 

Nu ska jag sluta skriva och försöka nana om en stund. Vi hörs när jag måste skriva av mig puss

För ett år sedan fick jag plötsligt ont i magen och mådde illa konstant. Då trodde jag att ja var gravid och gjorde ett grav-test som visade negativt. Självklart kunde jag inte vara gravid jag åt ju minipiller men tanken slog mig, för varför skulle jag få ont sådär i över en vecka? Men efter att ha googlat lite så var jag nästan säker på att de var magkatarr jag hade. Denna perioden i mitt liv var jag väldigt stressad och orolig, och när man är det så sätter det sig på magen. Jag levde i ett förhållande som inte var så bra, inget våldsamt förhållande men ett förhållande som gick ut på bråk, tårar och en ständig oro. Kommer han lämna mig snart?, vad ska jag göra då?! Vi hade varit tsm i 3 år och gjort slut till ifrån (han) gjorde slut och jag kunde aldrig känna mig riktigt säker med han. Magsmärtorna gick över efter ett par veckor och i juni så fick jag ont igen. Nu fick jag nog och det jag inte visste då var att jag hade fått en stressmage/orolig mage IBS. En diagnos som jag har fått nu 1 år senare, det tog iaf slut mellan mig och mitt ex i ett gemensamt beslut och jag började må bra igen rent psykiskt. Jag hade varit i någon slags deprission och nu va det som att en sten lättade från hjärtat. Hela sommaren tillbringade jag med Tilda, jobb och andra människor som fick mig att bli glad. Och en av dom var Oskar! Oskar och jag började träffas mer och det ledde till att vi fick känslor för varandra. Detta var bara ngn månad efter att jag o mitt ex gjort slut, men det kändes bra på ngt sätt. Det var en kille jag kunde känna mig säker med, men jag tror inte att jag uppskattade det lika mycket som jag gör nu. Det var ett stort steg för mig att ta ett kliv ur min första kärlek till att ta ett kliv in i Oskars liv. Den 28 Sep blev vi tsm och allt kändes så bra, Oskar fanns där för mig och han behövdes i mitt liv. Han stöttade mig och magproblemen fortsatte som dem gör nu men han har varit med mig, han har följt med till akuten. Accepterat att jag ibland inte kan göra saker även om jag hade velat, pga magen. Aldrig trodde jag att jag skulle hitta lyckan och släppa in en ny kille i mitt liv. Men jag visste att Oskar var en bra kille och att han aldrig skulle behandla mig så som jag blivit behandlad tidigare. Jag uppskattar allt han gör för mig även om jag ibland inte förjänar det. I början så tyckte jag att han "tofflade" och var för gullig mot mig, varför skulle ngn vara gullig för mig? Varför skulle någon toffla för mig? Jag trodde inte att det funkade så! Vi har varit tsm i 8 månader nu och inom en snar framtid blir vi sambos. Han är den jag vill leva resten av mitt liv med, det är han som ska vara pappan till mina barn och det är han jag vill dö med. Utan honom så hade jag aldrig pallat det jag stått ut med den senaste tiden... med magen o allt. Men idag fick jag ett samtal och jag kommer få hjälp.. Någon att prata med någon som lyssnar och kan få mig på andra tankar. Jag säger inte att ingen annan kan hjälpa mig, men detta är mer proffissionel hjälp på sjukhuset. Jag hoppas att jag om ett år kan gå in o skriva att jag är frisk, men det kommer nog dröja. Pussen

OKEJ just nu så känner jag mig inte bra alls o då menar jag både psykiskt och fysiskt. För typ en månad sen så fick jag fruktansvärt ont i nedre delen av magen som en stark mensvärk. Detta fick jag 3 veckor innan ja skulle ha min mens vilket ja inte tycker är så normalt, smärtorna sträckte sig ut i ryggen o en dag kunde ja knappt gå och värktabletter hjälper inte ens. Efter min mens så försvann det och har nu haft ont i magen som ja brukar fast värre i över en vecka. Svidandekänsla, gasig,uppsvullen, mår illa osv. Och nu när det har börjat lägga sig lite så har ja fått den där "mensvärken" igen. Ska inte ha mens förens om 3 veckor. Så är det inte magen så är det äggstockarna, och detta tär jävligt mycket på mig. Är trött konstant sover efter skolan, idag har jag redan sovit 3 timmar efter skolan suck. Känner mig tom inombords, orkar knappt träffa folk och är inte på humör för fem fucking öre. Håller dessutom på att sluta röka, rökte 3 igår och idag 1 så det går framåt men det gör ju inte humöret så mycket bättre. 

 

Är ständigt orolig över vad det är för skit som jag har i kroppen och jag önskar att ja hade kunnat festa o ha kul som alla andra utan att behöva tänka på om ja dricker någon cider/öl för mkt så får ja lida i flera dag efteråt. Lika dant med kaffe jag älskar det o drack det innan men fick sluta för då fick ja också lida flera dagar efter med magen. 

Har hursomhelst fått en remiss till sjukhuset, ska göra ett uv för att se om ja ev har några cystor på äggstockarna eller magen. Hoppas att det inte är allvarligare än så, men så jäkla tröttsamt... 

Imon är jag iaf ledig och ska shoppa lite, tur att shopping gör mig glad :). Sen får jag tillbringa helgen med min pojkvän o andra goa folks. Nu ska jag kolla på lite serier sen nana  pussen<3

Jag orkar inte fortsätta med del 2 osv angående mina syskonbarn det blir för jobbigt för mig och jag väljer nog att inte skriva ut allt. Även om bloggen är lösenskyddad så vill jag inte hänga ut min familj. Visst jag seriöst hatade min syster då men man kan alltid ge folk en andra chans o hon är ju ändå min syster så jag stannar där. Även om jag ibland tycker det är skönt att prata om de ibland, då mina syskonbarn betyder sjukt mycket för mig. 

 

Men hur somhelst som jag kanske har nämnt så blev jag för 2 månader sen tsm med Oskar.. Jag lärde känna Oskar för ett år sedan. Det hade precis tagit slut mellan mig och mitt ex och som ni flesta kanske inte vet så sökte jag lyckan o kärleken i andra killar såfort mitt ex lämnade mig. Jag var så jävla trasig att jag mötte på killar som kanske inte var de bästa men som jag sedan inte blev lycklig med. Antingen var det killar som utnyttjade mig eller så var det killar som var föööör snälla. Oskar var fööör snäll och för lugn för mig då. Vi höll på i kanske två månader tills jag gick tillbaka till mitt ex igen. Jag sårade nog han ganska mycket då, mitt ex hade mig runt sitt långfinger hela tiden. Han visste att om han ville så kunde han få tillbaka mig hur lätt som helst. Under dessa 3 åren som detta höll på så var jag en helt annan människa.Jag har skärt mig själv, försökt tagit livet av mig, umgåts med väldigt fel folk, började röka, supit mig så full att jag gjort bort mig, träffat killar som jag sedan sårat pga mitt ex, varit deprimerad, haft panikångest, sömnsvårigheter. Ja gud vet allt, men efter att jag och O hade varit på g i 2 månader o jag gick tillbaka till mitt ex så var ja o mitt ex tsm i 7 månader kanske. Han och jag har ju iof aldrig gått ihop, men ändå så lämnade jag världens bästa människa bakom mig för att gå tillbaka till något som fick mig att må piss. Hur jävla dum kan man vara som människa egentligen, men jag var det. Efter ca 5 månader tsm igen så började jag må dåligt, det började med att jag var stressad över min livssituation. Prova att ha ett förhållande som ständigt består av bråk, ångest och oro i kroppen. Jag fick magsmärtor såkallat magkatarr, kunde inte äta i början , sov bort dagarna, kunde inte dricka, orkade inte umgås med folk och självklart så tärde det på förhållandet också. Detta tog på mitt psyke och mycket handlade om att jag inte orkade leva kvar i det förhållande jag var i då. Så jag för första gången i hela mitt liv lämnade honom och jag fällde inte en ända jäkla tår för honom, kalla mig iskall men under 3 års tid har jag spenderat så jävla mycket tårar på honom och denna gången höll jag mig iskall. 

Ganska direkt där efter så hängde ja med Tilda hela tiden och eftersom O är hennes kusin så umgicks vi. Som början såg jag O som endast en kompis men allt eftersom så började jag få känslor för honom och vi blev sedan tsm. O är det bästa som hänt mig har aldrig någonsin fått så mycket kärlek av en person innan, han är omtänksam, finns alltid där och börja inte tjafsa om skit saker. 

Jag trodde aldrig att jag skulle bli lycklig igen efter allt trasigt skit, jag är fortfarande trasig det finns saker sen förr som jag bär på idag. Men det är något som jag måste jobba på!

 

Jag älskar dig<3

Är så jäkla irriterad nu förtiden , sjukt jobbigt för mig och säkert för andra med. Vet inte vad som är felet men jag känner godissug hela tiden , som typ när man har mens och måste ha choklad. Och sen rökningen denna dumma jävla rökning , varför börjar man ens?. Jag mår inte ens bra av den , min kropp bli seg o ja får dålig kondis. Blir irriterad om ja inte få i mig något nikotin. Nä ja måste sluta till vintern det kommer vara svårt men faaan vad ja är less av att vara beroende av ngt , om inte annat så kommer man bli fräschare. 

 

Aja var bara tvungen att skriva av mig lite , hoppas att irritationen vänder snart puss<3

Hejsan :) kom hem i Lördags från kroatien , det var skönt att få komma iväg lite. Men ännu skönare att få komma hem, har inte hänt så mycket sen sist. Har ju börjat skolan vilket jag säkert har skrivit , har varit ganska mycket med Oskar. Det känns rätt , jag är lycklig och har aldrig känt denna känslan innan. 

 

Så im happyy puss

Är så jävla trött , jag orkar inte med denna jävla mage. Skulle bara vilja slita ut alla mina tarmar och kasta bort någonstans. Eller hela min jävla mage... har gått runt hela sommaren med magsmärtor från hell ena dagen värre än den andra. Bättre ibland sämre ibland, har varit bra ett tag nu. Men jag antar att de blir värre med alkohol o rökningen. 

 

Vet att läkaren sa åt mig att sluta eftersom rökning kan leda till magsår o gör det hela ännu värre. Måste även börja äta rätt o inte fet mat osv. Jag tänker ta tag i det där nu , imon ska jag hämta mer medicin och ta 2 kapslar varje dag , ska dricka vatten o ingen läsk, inga godsaker , sluta röka och ingen alkohol på ett tag. Ska även ringa vc för nya prover så inget har blivit konstigt. Jag är så förbannat ledsen o ingen vet hur det känns. Ingen kan veta förrän man själv varit där. Gå runt o ha en konstat svedande smärta blandat med illamående hela tiden är inget kul. Nu tar jag tag i detta puss

Skolan har börjat .... back till rutinerna igen. Förövrigt så börjar jag må skit , hatar att bo här vill bara bort .. hatar mörby. 

 

Jag hatar öland !

Här har jag inget... det har inte hänt så mö på senaste tiden. Jag börjar typ bli kär , umgåts med bönderna o chillat. Är redan skoltrött. 

 

Aja bajsdag helt enkelt , de blir bättre ja lever hejdå

Det finns ett citat som har hjälpt mig mycket ... ja ord kan faktiskt få ens tankar att vända på 5 röda. 

 

Såhär lyder det : Livet handlar inte om att desperat hålla fast vid det lilla du har samlat ihop. Det handlar om att våga göra valen där du släpper taget om allt, för att ge plats åt det bättre du inte trodde fanns.

Jag somnade igår efter inlägget ... innan så har jag haft det jätte svårt för att kunna somna eller ja dom senaste månaderna då jag har legat o tänkt för mycket. Kan ligga o tänka på allt möjligt , det är inte bra att tänka för mycket på saker för man får bara för sig en massa dåliga saker oh sen blir man bara besviken. Ibland har jag tvingat hjärnan till att bara sluta tänka men snabbt så är det där igen. Men sen ett par veckor tillbaka så har jag inte tänkt alls faktiskt och det är så skönt :). Får bara en massa huvudvärk då.. 

 

Idag har jag jobbat och jobbet känns också roligare nu , allt känns roligare. Men tråkigt att allt sånt sker nu en vecka innan jag slutar :( Men ska ändå bli skönt med lite sommarlov. Om vädret kan bättra sig då så man kan sola lite. 

 

Vägde mig igår förresten 54 kilo :( kill meeee.... vägde 57-58 innan magen började spöka. Försöker äta så regelbundet jag bara kan. Och det är inte för att jag på något sätt mår dåligt utan för att jag blir mätt för snabbt och får ont. Jag älskar mat och har alltid tyckt om det så nej jag har inte anorexia och skulle inte tillåta min kropp att vägra mat heller. Jag är förjävla envis för att tillåta mig själv gå med på någonting som inte min kropp skulle acceptera. Kommer ihåg när X kallade mig för kärringfitta , dra åt helvete, du är dum i huvudet osv. Då blev jag alltid förbannad och i början så sa jag inte emot men efter ett tag så tyckte jag att han borde få smaka på sin egna medicin o sa samma sak tillbaka. Det kändes sådär lagom skönt o kaxigt att jag vågade, så nej skit tar man inte emot. 

 

Nu ska jag käka något puss<3

 

 

Idag är jag kluven , idag tänker jag och idag är jag depp. Har bara legat i sängen hela dagen och glott in i väggen ... jag såg han igår och jag KÄNDE INGENTING , INTE ETT SKIT. Jag fick inte ens en klump i magen och hjärtat gjorde inte ens lite ont. Vad har hänt med mig? Så har det aldrig varit förr. Innan så har jag bara legat i fosterställning o gråtit , inte velat äta en mat bit eller veta av någon alls. Har jag blivit stark eller håller jag bara på att bli JAG igen?. Men dessa dagar när jag är själv så vill jag ha någon , en pojkvän ... någon att vara kär i , pussa på och någon som bara ligger och krama om mig och säger att han älskar mig. Att jag är det finaste han har , att jag betyder något för honom. Men det kommer nog dröja tills dess. Att gå från ett långt förhållande och sedan bli singel och inte ha det där lilla extra är otroligt tungt. Jag har alltid tyckt om kärlek hela mitt rum är pyntat med kärlek.. min tapet är kärlek mina tavlor är kärlek , amor , lycka osv ... tillochmed mitt täcke. Men jag vet inte hur det är att vara så där extremt lycklig i ett förhållande. 

 

Jag blir så arg när folk säger att " du kommer ta tillbaka honom ebba" , "Inom en månad så är det ni igen " ... MEN NEJ. Jag vill inte , jag orkar inte , jag har inga känslor , jag saknar inte honom jag saknar förhållande inte han. Fast jag egentligen inte vill ha ngn kille nu så är ju fan det de mest underbaraste som finns. Men fan vad tråkig jag har varit , fan vad jag väljt bort saker bara för att lägga all min energi på honom. Fan vad jag hata mig själv för det. 

 

För lite mer än en månad sen så började jag inte känna igen mig själv, han började bli mer och mer irriterad på mig och jag blev mer och mer rädd för att öppna munnen för då skulle ja kanske bli lämnad. Jag kommer ihåg att jag skickade ett sms att jag mådde dåligt , jag bara grät , sov , åt ,sov och luft visste jag inte ens vad det var förutom när ja rökte. Jag ville bara åka o krama om mina vänner men jag orkade inte. Han blev lite arg över att ja mådde dåligt men där märkte jag att det är nog OSS jag mår dåligt över. Och häromdan så sa jag till honom att jag är lycklig nu , jag mår bra och jag är så jävla stolt över mig själv för att jag för första gången på 3 år tog beslutet. Han sa att han tyckte det var bra gjort av mig , att han va glad över att jag vågade... men egentligen så blev han nog lite arg. För han skulle ju alltid haft mig runt sitt lillfinger och alltid vinna. 

 

Nu har jag nog skrivit klart för idag , rörigt.. men jag är glad jag gråter inte ens när jag skriver jag har inte gråtit på länge. Är det okej att vara ego o stålt över sig själv? Isåfall är jag det.

Hej vet att jag skulle skriva här varje dag men det har inte blivit så det har hänt en massa... jag åkte in till akuten för jag mådde piss. Försökte nå mitt ex den kvällen  alltså killen ja va tsm med för ett par dagar sen men han svarade inte. Fick konstaterat att jag hade magkatarr men jag tror inte på det längre jag mådde helt enkelt bara inte bra. Så jag gjorde det bästa jag kunde jag funderade på vad som gör att jag mår bra och vad som gör att jag mår dåligt. Så jag valde faktiskt bort honom, jag orkade inte mer .. jag vet inte hur det är att vara lycklig i ett förhållande liksom. Varför leva i ett förhållande där man ska ge så jäkla mycket hela tiden men aldrig få något tillbaks? Han va inte så ledsen över det iaf det blev väl mer eller mindre ett gemensamt beslut i slutändan och han gjorde ngt samma kväll innan vi ens hunnit prata som fick mig att koka. Jag vill inte veta av honom mer , jag vill aldrig mer se han och jag vill bara gå vidare och en vacker dag hitta någon som man kan vara lycklig med utan ångest , tårar o skit varje dag och kväll. Jag har iaf haft det jättebra dom senaste dagarna och mår susen i musen. Har umgåts med folk o bästa tilda!!! Älskar dig bettan.

 

Jag kommer skriva här ibland när jag känner för det , detta kommer bli en mer deppblogg där ja skriver ut mina känslor. Därför jag har den lösenordsskyddad. 

 Efter att vara inne i vecka 4 med magsmärtor , gaser , uppblåst mage , förstoppning (till och från ) , ångest , ledsen , sömnsvårigheter så har jag äntligen börjat inse vad som håller på att hända med min kropp. Vart är Ebba ? Tjejen som älskade att måla naglarna , plattade håret varje dag , älskade att shoppa , äta ute och hitta på saker. Tjejen som blir rastlös , kör med sina dåliga skämt eller som aldrig har kunnat somna på dagarna?

 

Hon börjar sakta med säkert att tinas bort .... en deprission skulle jag kalla det för. Plötsligt hände det bara , innan skolan slutade så började ja märka vartfan är jag. Dom ända tillfällena jag försökt skärpa mig o visa att ja är den jag är alltid varit är när ja varit med vänner eller min pojkvän. Jag vill inte att dom ska se eller märka vad som pågår. 

 

Men hur ser mitt liv ut nu då med denna dumma deprission ? Jo jag jobbar från 7-13 varje dag må-fre peta i mig några skedar med yoghurt o sen cykla ja bort. På jobbet går ja runt i min egna bubbla o tänker , sen cykla ja hem trött som vanligt och sover i ett par timmar ... äter middag o sitter vid datorn. Gråter en skvätt på kvällen för ja benar o bör till gud som ja märkt inte ens finns i detta fallet ska göra så ja kan må bra. Må bra fysiskt o psykiskt. Sen börjar den jobbiga natten , går o lägger mig runt halv 1 o somnar runt 1 varje natt sen vaknar jag till och från o kolla nervöst på klockan så ja inte missar att ja ska jobba. 

På nätterna så kan ja må illa o tänker på alla möjliga saker ... jag har ingen ork till någonting det finns så jävla mycket ja hade velat göra. Som tex åka till roots med mina vänner , festa , resa, umgås med kompisar osv men jag är helt off helt jävla off o folk tycker nog att ja är psykiskt störd. Men vemfan kan hjälpa att man en dag vaknar upp o inte mår bra för fem öre? 

 

Men idag då börjar min vändning idag tar jag tag i min krage och går mått bättre tider. Det är lite som när man ska börja på gym o man är as peppad till att få en snygg kropp ,man vill så gärna men man hittar inte motivationen lika dant är det med detta jag vill så gärna och jag ger mig fan på att det ska gå !

 

Steg 1 Har slutat med minipillerna ( som kan vara en stor anledning till hela skiten)

steg 2 tog en promenad idag bara för att motionera och se världen lite.

steg 3 ska äta regelbundet med mat. 

steg 4 vara lugn o sansad o inte stressa upp mig

 

Jag tänker skriva här varje dag i ett par veckor för att berätta om mina förändringar jag ger detta 14 dagar så go ebba !!!

Jag kommer lösa upp denna bloggen sen o då ska ni få läsa om mina veckor men först så vill ja skriva av mig utan att andra ser. puss