Ebba

Jag minns varenda tår jag slösade på dig alla nätter jag grät mig till söms, jag saknade inte dig jag saknade den kärlek du gav mig. Dom där fina orden som gjorde mig så lycklig och glad.

Första gången någon kollade mig i ögonen och sa jag älskar dig och verkligen menade det med hela sitt hjärta, vem skulle säga det när allt tog slut?.

Jag minns att vi kunde berätta allt för varandra och verkligen lyssna på varandra, jag kunde inte heller bråka med dig för vi kunde inte va sånna mot varandra. 

Jag kommer ihåg dom långa smsen jag fick av dig hur du berättade hur mycket du älskade mig, att du inte visste vad du hade gjort utan mig, att jag va ditt allt.

När allt tog slut när det där jävla smset kom så ville jag bara gå och dö för det va det värsta som kunde hända just då. Jag var så jävla trög och trodde att ingen inte en enda jävla kille skulle kunna ge den kärleken till mig igen.

Jag ville inte ens försöka hitta någon ny ville inte ens pröva på kärleken igen, men jag har alltid tyckt att det varit en sån underbar känsla. Jag ångrar vissa saker och det är att jag kunde vart en riktigt nära vän till dig nu, om det inte vore för att båda är så envisa och aldrig ger sig. 

Men jag gav dig ett löfte och det va att aldrig sluta älska dig <3