Ebba

Nästan 2 år av lycka och sorg har jag gått runt där på den där jääääää***la skolan ibland har jag skitit i allt, bara skött skolan och inte brytt mig. Ibland har jag suttit med gråten i halsen och tyckt att livet är värdelöst.

Jag har alltid fått stämplen av mitt ex att allt är mitt fel , det är mitt fel att det tog slut. Något som är MITT fel och som jag kan hålla med om är att varför tog jag ens tillbaka honom efter den andra gången han hade lämnat mig?. VARFÖR VARFÖR VARFÖR va jag så jävla dum i huvudet och inte insåg att han kommer göra samma sak igen.. jag känner honom nu han lämna vill ha tillbaka .. lämna och vill ha tillbaka.

Det beskriver bara hur han är som människa, jag va ärlig jag skulle aldrig va tsm med någon som jag inte älskade eller som jag inte ens såg någon framtid med.

Jag kom förslag med lösningar hur vi kunde lösa så förhållandet skulle bli bättre... det man fick tillbakas va jaja...<3-.

Jag bråkar inte utan anldening jag är inte sån, men om jag inte få någon kärlek , respons eller ens respekt av någon man älskar mest så är det väl inte konstigt att man bli sårad och arg.

Det där självklara i ett förhållande saknar jag dom där vackra orden som fick en att blomma ,kramar, kyssar och fina sms när man inte sågs.

Men ett förhållande består av två personer och inte en, jag va tsm med mig själv.